Årets sista blogg

Så var Julen avklarad och det blev en hektisk dag med allt som skulle fixas. Gitas Jansson, som hon lagade till dan före dopparedan blev hur god som helst, och blev helt klart favoriten bland våra Indiska vänner. Då var det värre med sillen & nubben, jag kom ut i köket när min vän Gaurav stod där på lagom avstånd och studerade senapssillen, han avböjde vänligt men bestämt nubben också. Gita och jag sjöng ”Hej Tomtegubbar” och smackade ljudligt när skånen rann ner i strupen, medan alla andra stirrade och försökte förstå njutningen av denna ritual.
Det viktiga var nu inte maten, utan att få umgås med sina nyfunna vänner, det känns stort att ha fått bjuda dem på en Svensk Jul.

En fotbollspappa som jag lärt känna bjöd hem oss till hans hem på Juldagen, och han är Grek!! Ni kan förstå en halv-grek som mig, att det blev en kulinarisk upplevelse. Det var bara Greker och vår familj, så det var ett jävla liv hela tiden, livliga diskussioner, och många gapskratt.Blev lite impad av mig själv att jag kunde följa konversationen lite grann i alla fall. Maten då, jo det bjöds på Dolmades, Crepes, rökt gris och självklart Tzasiki. Då husen i Indien är byggda ungefär som i Grekland, fick jag en riktig ”Déjà vu” känsla av min tid vid Medelhavets blåa färger.

Detta får bli den sista bloggen för i år, känns kul att så många följer denna lilla nyhetsspalt om livet på en gata i södra Delhi. Det känns lite mer som hemma nu tycker jag, men det är mycket kvar att lära och se. Man utsätts för prövningar var och varannan dag och jag tror att det är just detta som är Indien, ett stort land som liksom rullar på i sin egen riktning, det är bara att hänga på så gott man kan.