Årets sista blogg

Så var Julen avklarad och det blev en hektisk dag med allt som skulle fixas. Gitas Jansson, som hon lagade till dan före dopparedan blev hur god som helst, och blev helt klart favoriten bland våra Indiska vänner. Då var det värre med sillen & nubben, jag kom ut i köket när min vän Gaurav stod där på lagom avstånd och studerade senapssillen, han avböjde vänligt men bestämt nubben också. Gita och jag sjöng ”Hej Tomtegubbar” och smackade ljudligt när skånen rann ner i strupen, medan alla andra stirrade och försökte förstå njutningen av denna ritual.
Det viktiga var nu inte maten, utan att få umgås med sina nyfunna vänner, det känns stort att ha fått bjuda dem på en Svensk Jul.

En fotbollspappa som jag lärt känna bjöd hem oss till hans hem på Juldagen, och han är Grek!! Ni kan förstå en halv-grek som mig, att det blev en kulinarisk upplevelse. Det var bara Greker och vår familj, så det var ett jävla liv hela tiden, livliga diskussioner, och många gapskratt.Blev lite impad av mig själv att jag kunde följa konversationen lite grann i alla fall. Maten då, jo det bjöds på Dolmades, Crepes, rökt gris och självklart Tzasiki. Då husen i Indien är byggda ungefär som i Grekland, fick jag en riktig ”Déjà vu” känsla av min tid vid Medelhavets blåa färger.

Detta får bli den sista bloggen för i år, känns kul att så många följer denna lilla nyhetsspalt om livet på en gata i södra Delhi. Det känns lite mer som hemma nu tycker jag, men det är mycket kvar att lära och se. Man utsätts för prövningar var och varannan dag och jag tror att det är just detta som är Indien, ett stort land som liksom rullar på i sin egen riktning, det är bara att hänga på så gott man kan.

Thailand, kameran och jultider

Nu var det ett tag sedan som jag skrev i bloggen, anledningen är att vi har varit i Thailand i 10 dagar på en skön semester. Det var första gången som vi var där och jag förstår alla som pratat så väl om detta underbara land. Personligen blev jag kär i Bangkok, en helt underbar stad med en skön puls, dit ska vi tillbaka igen under våren hoppas jag. Min svåger Pär-Ola passade på att fira sin 50-års dag just i Bangkok och vi blev bjudna på en restaurang som heter Vertigo (betyder svindel på engelska) och man kan förstå namnet då restaurangen låg på 61:a våningen.




En liten incident inträffade redan första dagen på Merlin Resort i Khao Lak. Vi hade varit nere och spelat biljard vid Beach puben och satt på hotellrummet när Gita konstaterade att kameran var borta. Charlie letade också i hennes väska men den gick att finna. Gita och barnen stegade iväg igen för att försöka hitta kameran medan jag höll ställningarna på rummet (med en öl i handen). De letade överallt och personalen fick t om visa upp sina väskor för vakterna, men kameran förblev som bortblåst. När familjen väl var samlad igen på rummet råkade jag kolla ner i Gitas väska, och där låg kameran!!??
Med en ganska så pinsam min fick vi (Gita alltså) ringa till receptionen och be dem avsluta sökandet och även stoppa kontrollen av personalen, då kameran var återfunnen. Vi pustade alla ut, dock med ett litet skamset uttryck i ansiktet.
Nästa dag var vi på utflykt med en dykbåt och hade en fantastisk dag på havet. Jag och Charlie dök tillsammans på 9 meter och det var en häftig känsla. När vi kommit tillbaka till land och lämnat båten konstaterade jag att kameran låg kvar på bordet i baren på båten!!
Vi åkte till dykföretagets kontor och de kontaktade kapten som efter en stund bekräftade att kameran var återfunnen (igen). Då hamnen låg cirka 30 minuter bort samt att det blev lite sent, så lovade dykföretaget att leverera kameran till hotellet under morgondagen. Synd att jag inte fick se minen på receptionisten då hon såg namnet Ray igen på den lapp som satt fäst på den "jävla kameran".

Nu är det snart jul och i år blir det andra året som vi firar detta i Indien. Som tur är har vi lyckats få ner lite julmat med hjälp av min syster samt av en kompis till Gita som heter Miranda. På vårt lilla julbord så blir det lite sill, ägghalvor med stenbitsrom, surdegsbröd, knäckebröd, julmust, janson och givetvis pepparkakor. De som är inbjudna är bara Indier så det ska bli spännande att se hur snapsen åker ner (eller upp).