Cirkus Airtel och kurragömma

Vår internet leverantör i Indien heter Airtel och är förmodligen den sämsta tjänst jag betalat för i hela mitt liv. Ryanair eller McDonalds i Vällingby framstår som Nobelpristagare i service (om det nu fanns ett sådant pris). Jag tror att vi har haft servicepersonal hos oss säkert 10 gånger sedan vi kom hit. I alla fall finns det inte mycket till alternativ så det är bara att bita ihop. Häromdagen fick jag nog av 1 Mbit/s då både Skype och en del streaming inte fungerar riktigt bra och bestämde mig för att uppgradera till 16 Mbit/s. Anledningen var att jag på nätet såg att man på ett enkelt!! sätt kunde anmäla sig genom att skriva sin e-mailadress och telefonnummer och trycka på enter. Sedan satte Cirkus Airtel igång. Först ringde det en kille (alla på Airtel har en obegriplig Indisk dialekt som måste vara ett krav för att få jobba där tror jag) och frågade om jag anmält mig till denna tjänst och jag svarade - Javisst. Han gick igenom allt, hastighet, pris etc. När jag sedan tror allt är klart säger han – Du måste ringa själv till den avdelning som har hand om detta och anmäla dig till denna tjänst!! Varför sa han inte detta direkt?! I alla fall så ringde jag upp, samma nivå på engelska igen, men efter typ 15 minuter vare allt klart och jag frågade när jag kunde börja njuta av min nya hastighet, svaret blev om 5 dagar!! Inte nog med detta, efter mitt samtal ringde det tre stycken inom loppet av två timmar, helt oberoende av varandra, och förklarade innehållet i den nya tjänsten...förstår ni att Airtel inte tillhör det mest smidiga företaget i världen, för många människor med för lite ansvar helt enkelt. Jag läste i veckan att ett megastort företag i USA flyttar hem hela sin Callcenterverksamhet från Indien, jag kan förstå varför.
43 grader ute och 103 Mbit i skallen....ibland håller man på att bli tokig.

Det är en liten annan shopping kultur i Delhi om man jämför med Sverige. När man ska handla i Stockholm kan man gå in i säkert 10 affärer utan att en expedit frågar vad man letar efter. I Delhi står de i klunga för att slänga sig över bytet. I dag var jag och letade efter vita strumpor till killarna och det var riktigt humoristiskt att knalla in på Nike, Reebok, Adidas och Benetton. Samtliga affärer var i stort sett tomma på kunder, men det var ändå typ 5-7 stycken försäljare i affären och alla väntade på mig! När vi kom hit i november blev jag ganska irriterad på att alla skulle följa efter mig var jag än gick och ständigt fråga mig om jag skulle köpa något. Nu är det ganska kul att leka lite kurragömma i butikerna, man går lite hur man vill och de har fullt upp med att förutse mitt nästa drag. Jag vet att det kan låta lite elakt att göra på detta viset, men på något sätt så inbjuder denna försäljningskultur till att bete sig så här. Tyvärr hittade jag inga strumpor, jag får ge mig ut i morgon igen och leka kurragömma.

Sjukvård, valtider och gnäll på värmen

När Alexander var liten så hade han RS-virus som gjorde det svårt för honom att andas. Jag och Gita var så ofta på sjukhus i början att vi tappade till slut räkningen på alla turer fram och tillbaka. Vad man då fick insyn i var hur svensk sjukvård fungerar. När man väl är inne i systemet är det hur bra som helst, men om du inte är det, är det inte så bra. Jag och många andra har väl suttit i timmar och väntat då ens barn inte är så sjukt eller skadat utan kan vänta på sin tur. Vi har varit ett par gånger på sjukhus i Indien och det är en enorm skillnad på hur du blir mottagen och behandlad snabbt jämfört med Sverige. I veckan slog Alexander i sitt knä och det blödde rätt så illa, hans skoldoktor la ett första förband men sedan åkte vi till ett sjukhus som jag hittade i närheten av av vårt bostadsområde. När vi kom dit var det lite förvirring vart vi skulle, men det berodde mer på mig, sedan gick det hur fort som helst. Ett par läkare kom genast till oss och de skämtade lite med Alexander som fick honom på andra tankar (han var livrädd för att han skulle få en stelkrampsspruta då hans storebror givetvis sagt att den gör jätte ont). Efter typ 20 minuter var allt klart och recept utskrivet. Skillnaden i pris på läkemedel är också enorm, vi snackar typ 10 gånger dyrare i Sverige....(läkemedelsbolagen blåser oss rejält). I alla fall vill jag ge Indiens sjukhus full poäng (till saken hör att Gitas kollega ska ha barn i maj och hon har valt att föda i Indien istället för i Tyskland då hon tycker att standarden här är så mycket bättre).

Det är valtider i Indien och det är nyheter om detta i tidningen varje dag.
Tyvärr är det också förknippat med våld och död, mycket skit som händer tyvärr. Valet håller på i en månad! Fatta att det är en enorm process detta, jag läste att valet sysselsatte typ 10 miljoner människor denna månad och att det satts upp över 800.000 vallokaler! Det kanske inte är så konstigt då över 700 miljoner människor har rösträtt och en del experter räknar med mellan 60-65% deltagande.

Idag 22 april är det tydligen dagen då vintern upphör och sommaren startar...herrregud hur varmt ska det då bli! Vi har haft runt 37-39 grader de senaste veckorna och det är varmt kan jag säga. Jag gick upp på vår takterrass igår kväll vid 22-tiden och det var fortfarande typ 34 grader. Strömmen går ungefär 3-4 gånger om dagen nu, och detta tror jag beror på alla luftkonditionerare som nu är igång överallt (vi har 6 stycken som står på stora delar av dygnet). En god vän till oss bodde i Delhi i 4 år och han sa – Det är viktigt hur man bor då man är inomhus väldigt mycket, jag förstod honom inte riktigt då, men nu har jag insett vad han menade.

Backgammon, Housewarming party och Vårkänslor

Det är kul med internet och dess teknik ibland. I söndags var jag inbjuden på en virtuell backgammon turnering. Plats: Takterrassen Kommunikationsmedel: Skype
Virtuell mötesplats: Gammon Empire.
Anledningen till allt detta var att min gode vän Ulrik fyllde år och han ville göra något annorlunda. Han hade hittat en bra spelsajt och sedan utnyttjade vi flerparts samtal på Skype (vi var fyra som spelade) och det blev hur kul som helst. Vi höll säker på i 2 timmar och till slut stod Ulrik som vinnare, vilket är helt ok. Vi får se om det blir någon mer gång, alla är ju så upptagna nu för tiden så det är svårt att få till aktiviteter även på bestämda tider.


Vi hade ett Housewarming party på skärtorsdagen och det blev jättelyckat. Vi bjöd in cirka 40 personer och bjöd på Indisk BBQ (Marinerade kycklingar, fisk, champinjoner, rotfrukter m.m).

Denna variant på mat är ganska lik det vi gör i Sverige, skillnaden är snarare hur många som är inblandade. Min vän Gaurav hjälpte mig arrangera allt och herregud vilket spring det var hela dagen, redan 08.30 kom en stor säck med kol och sedan rullade det på. Jag räknade som mest till 14 stycken som höll på med olika saker (mat, belysning, duka). Mitt bidrag till festen var att jag utsåg mig själv till Bartender, vilket alltid är kul då man får en pratstund med alla någon gång under kvällen. I alla fall så blev festen jättelyckad och vi höll på en bra bit in på småtimmarna.

Till sist måste jag säga att jag saknar Sverige nu när det börjar bli vår. Jag använder Facebook väldigt mycket och där beskriver mina vänner hur de åker till landet första gången för säsongen, krattar löv, eldar ris, lägger i båtar, och allt annat som hör till....då blir man allt lite avis....

Trainee of the month and Dancing shoes

Givetvis vill man att sina barn ska lyckas med vad de gör, men ibland blir man extra glad när det går bra. I veckan blev Charlie vald till månades spelare i sitt fotbollslag. Varför jag tycker detta är extra kul är för att Charlie tillhör de personer som inte alltid syns. Han jobbar i det tysta, tränger sig inte före, försöker alltid att göra sitt bästa samt att han är en ödmjuk kille i det mesta han gör. Dessa egenskaper är inte de som primeras i vårt samhälle idag. Det som snarare primeras är just motsatsen. Du ska synas, höras, vassa armbågar, först i kön etc..tro mig, jag har varit ungdomledare stora delar av mitt liv och det har inte ändrats, snarare blivit värre. Våra fantastiska tränare hemma i Hässelby kommer också att bli stolta, för det är just de som har tagit fram den ödmjuka sidan hos barnen i stället för den egotrippade, och jag är övertygad om att man behåller barnen/ungdomarna i sina respektive aktiviteter bra mycket längre med denna utrotningshotade inställning.


Charlie och Alexander hade avslutning på skolterminen förra veckan i form av en teaterföreställning. Alexanders pjäs hette ”Ali babba and the forty thieves” och Charlies hette ”Party On The Moon”. Skolan hade hyrt in sig i en teater/konferens lokal i Gurgaon (stad söder om Delhi) och det var super proffsigt gjort allting. De hade gjort en ganska smart sak när det gäller själva talet. Normalt kör man ju live, med ett antal mikrofoner lite här och var, vilket oftast inte blir bra och man hör oftast ingenting. För att lösa detta problem hade alla som hade en talroll, spelat in sina röster innan, och sedan mimade de till sin egen röst! Coolt va.... Jag tycker i alla fall att det blev ett utmärkt resultat då talet är det som är viktigt i en teaterföreställning:) Betyget blev 5 av 5 då framträdandet var hur bra som helst. Kolla in filmen på länken, Charlies roll var att spela en av kavaljererna på månen (den lite längre och stelare till vänster i bild).

Länk till video