Il barbiere di Delhi

Att klippa sig i Indien kan vara en upplevelse. Jag tänkte häromdagen att jag skulle fixa min frisyr lite, började se ut som Bobby Ewing igen, vilket inte är så snyggt. I alla fall så tog jag mig till barberaren och väl där inne möttes jag av män i vita respektive svarta skjortor. De visade var jag skulle sitta och sedan satte spektaklet igång. Mannen i den svarta skjortan visade sig vara själva frisören medan mannen i den vita skjortan var hans assistent. Efter att ha hört sig för hur jag ville ha min frisyr satte han i gång i ett lugnt och fint tempo, ingen ackordsklippning här som i Sverige, där man försöker få in så många kunder på sin stol i timmen som det är möjligt. Han höll väl på i 20 minuter och konstaterade sedan att jag hade väldigt torrt hår, och undrade om jag ville ha en behandling för detta (eller mot detta, minns ni Hassan...). Jag är ju nyfiken av naturen så jag sa -Ja visst! Jag visades till stolen där man schamponerar och satte mig tillrätta. Där satt jag säkert i 15 minuter, det var den längsta schamponering som jag har varit med om, jävlar vad han gnodde och styrde. När vi äntligen kom tillbaka till den första stolen så la han i något medel och satte igång igen med att massera in detta i håret. Denna gång så höll han på ännu längre, och inte bara med massage av hårbotten. Det var ansikte, nacke, armar, rygg, hela jag satt och skakade när han höll på. När detta väl var över tog han fram en pensel och smetade in håret med någon form av klet, sedan tog han fram en stekhet handduk och virade in skallen. Där fick jag sitta och inta min tredje kaffe (eller socker med kaffe). Efter en stund var det dax igen för ytterligare en sköljning och sedan var vi äntligen färdiga. Jag uppmanades att komma tillbaka om tre veckor för att fortsätta min kur mot torrt hår.....jag tror inte det.

Säkerhet är viktigt i länder som Indien och i veckan var jag på en kurs som anordnades av det säkerhetsbolag som flygplatsen använder. Jag tog en taxi, då vår chaufför inte förstod var han skulle vara den här dagen heller, och åkte till adressen. När vi närmade oss området tänkte jag att här kan det omöjligt vara, värsta slummen och så mycket skit och bråte överallt. Taxin stannade och till min förvåning så låg säkerhetsbolagets huvudkontor mitt i denna röra. Under dagen fick vi lära oss att vi ska packa en väska med förnödenheter när det blir jordbävning, (vi bor i en stad som tillhör riskområdet... spännande) och väskan ska innehålla vatten och torrmat för att räcka i ungefär 3 dagar. Väskan ska även innehålla kläder, batteridriven radio och en ficklampa. Sedan fick jag lära mig att om jag råkar ut för ett bombattentat och inte är just där det smäller, utan kanske 100-150 meter bort, så har jag 4 sekunder på mig att lägga mig ner på marken, sedan så kommer chockvågen!! På agendan fick vi även lära oss hur man agerar vid kidnappning, rånförsök, hur man släcker en eld med en brandsläckare samt hur man ger ABC livräddning. Det hela avslutades med dessa visdoms ord.

If you need to fight, fight hard

Efter denna intensiva dag lyckades jag säga Nehru Place istället för Nehru Park till taxichauffören, detta lilla misstag fick mig att tillbringa nästan en och en halvtimme i taxin. Man är inte en direkt en van Delhi bo så att man kan ge upplysningar till chauffören med typ - Ta vänster nästa så blir det en närmare väg. Jag måste köpa mig en portabel navigator