Dyra böter och Torsten Ehrenmark

Detta gick att läsa i DI förra veckan....

Påsen kan kosta dig 16.000 kr
Uppdaterad 2009-01-23 09:52

De styrande i Delhi tar till ett radikalt grepp för att rädda miljön. Framöver kan den som använder sig av en plastpåse riskera fem års fängelse eller 16.000 kronor i böter. I takt med en snabbväxande ekonomi har den västerländska slit- och slängmentaliteten drabbat Delhi. Ett tecken på detta är alla de plastpåsar som numera förbrukas i den indiska huvudstaden. Hela 10 miljoner påsar används dagligen i Delhi, skriver Fair Home.

Den skenande plastpåskonsumtionen har blivit ett gissel för myndigheterna, som nu har tröttnat på situationen. För att få bukt med problemet har Delhis styrande infört ett påsförbud och synnerligen hårda påföljder för dem som bryter mot detta.
Från och med fredag riskerar plastpåsanvändarna (Håkan Sjöö då b la red.anm.) bötesstraff på 100.000 rupier, motsvarande 16.000 kronor, eller fängelse i upp till fem år!!

"Vi vill få människor att förstå att de inte ska komma undan med att nyttja plastpåsar. Om man fortsätter att trotsa lagen har domstolarna fått medel att stävja detta", säger Delhis miljöchef JK Dadoo till Fair Home. Inledningsvis lovar dock myndigheterna att vara överseende och ge handlarna tid att byta till pappers- och tygpåsar. Från handelns sida höjs dock protester mot förbudet eftersom andra typer av påsar kommer att innebära betydligt högre kostnader för butikerna och småföretagare.

Jag kan säga att det inte direkt är någon stor grej i Delhi, faktum är att jag inte hade hört talas om detta överhuvudtaget. Jag frågade min lokala handlare om vad han trodde, och han bara gapskrattade. För min del kommer jag att hålla mig till papperspåsar, 5 år i Delhi är nog lite för lång tid.



Jag tror det var julen 1986, och årets julklapp till min mor var Årets Torsten Ehrenmark som på den tiden var den bok alla köpte till sina föräldrar i julklapp.
Den hette “Med sås på slipsen” och jag tror att det var en av de sista som Torsten gjorde innan han gick hädan alldeles för tidigt (han var ju som bekant lite fet).
Givetvis så ägnande jag inte en sekund åt boken då, men ett par år senare fick jag lära av min vän Ulrik, att Ehrenmark är en rolig läsning.

Ulrik berättade om sitt favorit avsnitt (som numera även är mitt) om en episod då Herr Ehrenmark bodde i London och arbetade som korrespondent för en större tidning. Varje morgon gick han upp tidigt med sin son för att se till så att sonen fick frukost och kom iväg till skolan. Givetvis passade han på att svulla i sig en frukost själv, för att sedan smyga in i sovkammaren och somna om. När sedan hans hustru vaknade upp, var det dags för en andra frukost, detta passade Herr Ehrenmark perfekt, och hans hustru anade ingenting...tills en dag...då sonen kom hem från skolan på morgonen, det var lovdag, vilket Herr Ehrenmark missat, och sonen utbrister - Men Pappa, äter du frukost en gång till....Dubbla frukost eran tog slut där.
Varför jag skriver denna historia är för att jag ser framför mig att Alexander springer in i lägenheten runt 10-tiden och säger samma sak... jag har lyckats med dubbla frukostar i en månad nu, och tänker hålla på så länge det går.....

Il barbiere di Delhi

Att klippa sig i Indien kan vara en upplevelse. Jag tänkte häromdagen att jag skulle fixa min frisyr lite, började se ut som Bobby Ewing igen, vilket inte är så snyggt. I alla fall så tog jag mig till barberaren och väl där inne möttes jag av män i vita respektive svarta skjortor. De visade var jag skulle sitta och sedan satte spektaklet igång. Mannen i den svarta skjortan visade sig vara själva frisören medan mannen i den vita skjortan var hans assistent. Efter att ha hört sig för hur jag ville ha min frisyr satte han i gång i ett lugnt och fint tempo, ingen ackordsklippning här som i Sverige, där man försöker få in så många kunder på sin stol i timmen som det är möjligt. Han höll väl på i 20 minuter och konstaterade sedan att jag hade väldigt torrt hår, och undrade om jag ville ha en behandling för detta (eller mot detta, minns ni Hassan...). Jag är ju nyfiken av naturen så jag sa -Ja visst! Jag visades till stolen där man schamponerar och satte mig tillrätta. Där satt jag säkert i 15 minuter, det var den längsta schamponering som jag har varit med om, jävlar vad han gnodde och styrde. När vi äntligen kom tillbaka till den första stolen så la han i något medel och satte igång igen med att massera in detta i håret. Denna gång så höll han på ännu längre, och inte bara med massage av hårbotten. Det var ansikte, nacke, armar, rygg, hela jag satt och skakade när han höll på. När detta väl var över tog han fram en pensel och smetade in håret med någon form av klet, sedan tog han fram en stekhet handduk och virade in skallen. Där fick jag sitta och inta min tredje kaffe (eller socker med kaffe). Efter en stund var det dax igen för ytterligare en sköljning och sedan var vi äntligen färdiga. Jag uppmanades att komma tillbaka om tre veckor för att fortsätta min kur mot torrt hår.....jag tror inte det.

Säkerhet är viktigt i länder som Indien och i veckan var jag på en kurs som anordnades av det säkerhetsbolag som flygplatsen använder. Jag tog en taxi, då vår chaufför inte förstod var han skulle vara den här dagen heller, och åkte till adressen. När vi närmade oss området tänkte jag att här kan det omöjligt vara, värsta slummen och så mycket skit och bråte överallt. Taxin stannade och till min förvåning så låg säkerhetsbolagets huvudkontor mitt i denna röra. Under dagen fick vi lära oss att vi ska packa en väska med förnödenheter när det blir jordbävning, (vi bor i en stad som tillhör riskområdet... spännande) och väskan ska innehålla vatten och torrmat för att räcka i ungefär 3 dagar. Väskan ska även innehålla kläder, batteridriven radio och en ficklampa. Sedan fick jag lära mig att om jag råkar ut för ett bombattentat och inte är just där det smäller, utan kanske 100-150 meter bort, så har jag 4 sekunder på mig att lägga mig ner på marken, sedan så kommer chockvågen!! På agendan fick vi även lära oss hur man agerar vid kidnappning, rånförsök, hur man släcker en eld med en brandsläckare samt hur man ger ABC livräddning. Det hela avslutades med dessa visdoms ord.

If you need to fight, fight hard

Efter denna intensiva dag lyckades jag säga Nehru Place istället för Nehru Park till taxichauffören, detta lilla misstag fick mig att tillbringa nästan en och en halvtimme i taxin. Man är inte en direkt en van Delhi bo så att man kan ge upplysningar till chauffören med typ - Ta vänster nästa så blir det en närmare väg. Jag måste köpa mig en portabel navigator

Kalla nätter och Vilda Västern

Nu börjar det bli lite varmare om dagarna och framför allt om nätterna. Ni tycker nog att
- Han ska inte klaga som är i ett varmt land, men det ska jag visst! Även om medeltemperaturen är skyhögt mer än i Sverige så är de nog den varma delen av året som ser till att det blir så. Fy fan vilka kalla kvällar och nätter vi har haft, jag går omkring klädd som om jag skulle vara på skidsemester. Den lägsta noteringen var omkring 7 grader, men med luftfuktigheten som råder i detta land så blir det otroligt rått och kallt. Jag minns att Gitas mamma (min svärmor) Barbro sa att - Ta nu med er varma kläder och varför inte en mössa, det är kallt i Indien mellan december och januari , jag minns att jag gapskrattade och undrade om hon menade allvar, vilket jag nu bittert får ångra. Nästa gång vi är i Sverige så ska det inhandlas underställ och dunjacka, undrar bara var jag kan hitta en vinterkollektion i Sverige, mitt i sommaren.....

Det råder lite Vilda Västern stämning i Delhi efter gårdagens incident. Det började med att bussen som åker linje 300, från en stad utanför Delhi som heter Noida, försökte att tränga sig före bussen som åker linje 368. Chaufförerna började att skrika åt varandra och preja bussarna för att komma först och kunna sno passagerare från varandra, och mitt i detta tumult så tar den ena chauffören fram en pistol!! och börjar skjuta mot den andra chauffören. Detta händer precis utanför den lokala polisstationen och givetvis så reagerar poliserna och tar sig fram till chauffören som har skjutit, vilket i sin tur innebär att chauffören börjar att skjuta mot poliserna. En vild jakt startar (i typ 20 km i timmen) då busschauffören startar bussen och flyr från platsen med sikte in mot centrala Delhi. Som tur var så gick det ju inte så fort och polisen fick stopp på bussen och kunde övermanna chauffören. Det otroliga med denna historia är att ingen blev skadad, vilket känns osannolikt i detta tätbefolkade land. Vapnet var tydligen hemmagjort (hur man nu gör detta) och chauffören kommer att ställas inför rätta. Det hade nog blivit galgen på den Vilda Västerns tid.

Cricket, SVT och 129 rullstolar

Cricket är verkligen en nationalsport i Indien. Du kan typ abonnera på säkert 20 olika TV kanaler som följer denna sport. Jag har t om en funktion på vår burk där man kan ha 3-4 olika kameravinklar på en match (eller Test som det kallas) och i detalj studera hur de kastar bollen med skruvar och vad det nu kan vara. Jag har verkligen försökt att lära mig sporten men hittills inte lyckats (Jag vet att det är enkelt att gå in på nätet och läsa regler och så, och jag måste väl göra detta till slut). Där Charlie och Alexander har sin fotboll finns det även Cricket, jag brukar gå bort dit och titta en stund, och det är för roliga kläder de har på sig, det märks att det var en överklassport från början. Det känns verkligen som brännboll med slipovers, kanske är jag lite elak nu, förmodligen finns det fler människor som utövar Cricket än vad som bor i Europa.

SVT erbjuder en tjänst som heter PLAY vilket gör att man kan se utvalda sportevenemang live på nätet. JVM i hockey är ett sådant evenemang och detta har jag följt, jag måste säga att det var den bästa hockey jag har sett på länge. Tyvärr fick Sverige stryk av de hemska Kanadensarna i finalen, domaren var nog mutat och publiken var så där idiotiskt korkad som bara Amerikaner (och numera också Kanadensare) kan vara. Målvakten i Sverige blev överkörd 4 gånger i matchen och när allt var över så fick han pris för bästa målvakt i turneringen, vad tror ni publiken gör då....buar!! Herregud så korkade människor som bor där borta...Kanada var lite bättre på att ta vara på sina chanser, vi i Sverige är lite för snälla tror jag, vi får tuffa till oss till nästa år, då tar vi Guld!
Heja SVT för deras eminenta hemsida med alla dessa underbara tjänster (killarna kollar just nu på Julkalendern i efterhand...)

En tutfri dag hade vi i Delhi på Nyårsdagen. Regeringen ville på detta sätt få ner decibelnivån i staden under i alla fall en dag. Dagen efter rapporterades det att 759 personer hade fått böter för att ha tutat. Tidningen tyckte att polisen hade varit lata, när de genomförde en liknande aktion i Bombay 2005 så åkte 6000 fast på en och samma dag....

Jag kan känna viss sympati för att Gita kommer hem frustrerad emellanåt (efter 14 timmar på jobbet). Hon behövde få reda på hur många rullstolar med förare som går in i hissarna på terminalen, och hon vände sig till avdelningen som har hand om hissar och dylikt. Efter ett par timmar fick hon svar att - Det går väl in typ ett gäng....Gita blev givetvis irriterad och sa att det måste väl finnas vikter och mått så att man enkelt kan räkna ut detta. Efter cirka tre timmar kom svaret -Det går in 129 rullstolar!! i hissarna.
Ni förstår att det är inte så lätt härnere alltid. När Gita väl fick tag på fakta om hissarna så visade det sig att de hade räknat vikt på rullstol kontra kubik i hissen.
Det går in cirka 29 personer i hissen och den tål cirka 2 ton, på dessa siffror fick denna person fram att 129 rullstolar kommer in i hissen.....vore kul att se en illustration på detta, när jag jobbade på ICA kallades detta för störtning, inte så kul namn när man jobbar på en flygplats....inte så kul att vara rullstolsbunden på Delhi Airport heller....eller vara en av förarna...