Efter 2,5 år i Indien har jag börjat tycka att Cricket är en sport som är hur kul som helst. Jag vet inte riktigt hur det gick till, var helt emot denna Te drickande gentlemannamässiga sport tills för typ 3 veckor sedan. Vändningen kom på väg till en Golftävling tror jag, jag hade blivit inbjuden av svenska handelskammaren i Delhi och i bilen dit satt även en kompis som kunde alla cricket regler. Vi diskuterade det just pågående Cricket-VM (delas mellan Indien, Bangladesh och Sri Lanka i år), och jag fick svar på ett par nyckelfrågor, och där måste det ha hänt något med det mentala. När jag kom hem senare på dagen blev jag som fastfrusen i soffan, Indien-England spelade och det blev en helt otrolig sport upplevelse. Det som är lite fascinerande är att jag bara kan få in Hindi på TV kanalen, vilket gör det ännu mera konstigt att jag kan sitta och följa med. Det finns hopp för alla typer av sporter i världen, bara man indoktrineras tillräckligt länge.
Vi har bestämt att vi ska lämna Indien till sommaren, sex månader tidigare än planerat. Det känns som ett riktigt bra beslut, men det var inte lätt att ta. Just nu så vet vi inte riktigt vart vi ska ta vägen, det lutar åt Sverige, men det kan också bli en sväng utomlands igen, vi får se. Det som jag kommer sakna mest är mina fotbollskompisar, detta gäng har räddat mig många gånger när man känt sig nere och hängig. I helgen spelade många av oss en ”sista cup” och vi lyckades att vinna. Nu var det ju inte VM, men dock en prestation med ett sammansvetsat gäng från 12 olika nationer, och nu har vi något gemensamt som ingen kan ta ifrån oss. Jag tror att Facebook kommer se till att vi håller lite kontakt i alla fall, och vem vet, vi kanske spelar en cup ihop igen någon gång i framtiden.
Inlägg
