Hemfärd

Det är nu bara en dryg vecka kvar på vårt Indien äventyr, och jag måste erkänna att det känns lite vemodigt. En av anledningarna är de många ”hej då” som vi har sagt hela denna månad, tror att 95% av alla man lärt känna kommer man aldrig mer att träffa, jag har inget direkt belägg för detta påstående, men jag tror nog att det tyvärr blir så.

Vad kommer jag att sakna och inte sakna, det har jag funderat på ett tag. Förmodligen vet man det först när man kommit hem till Sverige, men några saker är jag helt klar över:

Jag kommer inte att sakna......

• Den dåliga luften
• De 200 sätten att bli magsjuk på
• Skräpet överallt som absolut ingen bryr sig om
• All överflödig personal i alla affärer
• + 48 grader
• Kingfisher (skallebank i dagarna två efter ett par stycken)
• Dammet, som letar sig in precis överallt
• Airtel (internet leverantör, har aldrig varit med om sämre kundservice, måtte de inte sprida sig utanför Indiens gränser, tänkte ett tag byta lag då de började sponsra Man U)
• HDFC Bank (en höna hade drivit denna bank bättre)

Jag kommer att sakna.....

• Pulsen
• Trafiken (bara när jag kör själv!!)
• Ljudet från min snygga Royal Enfield
• Mina fotbollskompisar
• Egentiden med barnen
• ESPN
• Old Munk (god & otroligt billig rom)
• Givetvis alla som man lärt känna
• Gaurav och Vijay, mina sköna indiska vänner som ställt upp till  hundra procent, hoppas få se dem i Sverige snart.

Fick i dagarna reda på att jag måste sticka iväg på en jobbresa till Tyskland redan i helgen,  den sista planerade veckan får Gita spendera med barnen själv. Man får hoppas att allt kommer flyta på med försäljning av bil, MC och alla andra detaljer som typ container frakt och bankavslut. Det blir som vanligt ”med dunder & brak” när man ska försöka planera, måste sluta med detta otyg och bara ”flyta med” som man gör i Hindustan. En av de stora skillnaderna på ”oss” och de Indier som vi lärt känna, både privat och via jobb, är just detta med att oroa sig och försöka hålla koll på allt. De har helt klart ett mycket mindre kontrollbehov i denna kultur jämfört med våran, jag ska i alla fall ta till mig av detta och bli mindre fixerad på detaljer och se mer till helheten i livets alla faser och undanmanövrar.

 Tänkte att detta skulle bli den sista bloggen i serien ”Delhi News”. Undrar hur länge sidan kommer att ligga kvar? Kanske Charlie eller Alex loggar in om 40 år och kollar vad sin gamla far hade för sig om dagarna när de var små, då de bodde i den då segregerade staden New Delhi, som nu är en världsmetropol och tillhör industri- och framtidslandet Indien:-)

//Håkan

Cricket, hemfärd och fotboll

Efter 2,5 år i Indien har jag börjat tycka att Cricket är en sport som är hur kul som helst. Jag vet inte riktigt hur det gick till, var helt emot denna Te drickande gentlemannamässiga sport tills för typ 3 veckor sedan. Vändningen kom på väg till en Golftävling tror jag, jag hade blivit inbjuden av svenska handelskammaren i Delhi och i bilen dit satt även en kompis som kunde alla cricket regler. Vi diskuterade det just pågående Cricket-VM (delas mellan Indien, Bangladesh och Sri Lanka i år), och jag fick svar på ett par nyckelfrågor, och där måste det ha hänt något med det mentala. När jag kom hem senare på dagen blev jag som fastfrusen i soffan, Indien-England spelade och det blev en helt otrolig sport upplevelse. Det som är lite fascinerande är att jag bara kan få in Hindi på TV kanalen, vilket gör det ännu mera konstigt att jag kan sitta och följa med. Det finns hopp för alla typer av sporter i världen, bara man indoktrineras tillräckligt länge.

Vi har bestämt att vi ska lämna Indien till sommaren, sex månader tidigare än planerat. Det känns som ett riktigt bra beslut, men det var inte lätt att ta. Just nu så vet vi inte riktigt vart vi ska ta vägen, det lutar åt Sverige, men det kan också bli en sväng utomlands igen, vi får se. Det som jag kommer sakna mest är mina fotbollskompisar, detta gäng har räddat mig många gånger när man känt sig nere och hängig. I helgen spelade många av oss en ”sista cup” och vi lyckades att vinna. Nu var det ju inte VM, men dock en prestation med ett sammansvetsat gäng från 12 olika nationer, och nu har vi något gemensamt som ingen kan ta ifrån oss. Jag tror att Facebook kommer se till att vi håller lite kontakt i alla fall, och vem vet, vi kanske spelar en cup ihop igen någon gång i framtiden.

Internetköp eller nerköp

Beställa saker på internet är ju för oss svenskar någonting som fungerat bra i typ 10 år, i alla fall för mig. Jag tänker på CDON, Ginza, IKEA och liknande företag. I Indien så finns det också denna typ av företagsamhet, dock är den lite mer byråkratisk än vår modell. Kommer ni ihåg årets julklapp 1988? Bakmaskin är rätt svar.
Då det är svårt att få tag på mörkare typ av bröd bestämde vi oss för att införskaffa denna manick. Jag gjorde en del efterforskningar men fick svaret att -Vad ska du med den till, du har väl en maid som bakar!! Envis som synden gick jag därefter in på nätet och hittade en bakmaskin av fabrikatet Kenwood. Jag hittade också en recension på Pricerunner och jag blev tillräckligt övertygad för att gå vidare med ett köp. Själva köpet var liknande det som vi har i Sverige, frid och fröjd och ett kvitto på att jag just köpt produkten, jag fick även ett mail om att företaget hade  tagit emot betalningen och jag fick ett referensnummer så att jag kunde följa leveransen. Det gick ett par dagar, sedan började det att krångla.
Följande meddelande kom på mailen:

Då du har köpt en produkt som tillhör segmentet ”högkostnadsprodukter” behöver vi följande information för att fullfölja köpet och leverera produkten.
1.Kopia på kreditkortet, fram och baksida
2.Senaste utdraget på ditt kontokort
3.Fullmakt för att visa att vi får dra beloppet på ditt kort

Ni förstår att man blir matt.....summan var på 900 kr, vilket i min värld inte tillhör kategorin högkostnadsprodukter, men vi bor ju som sagt i en annan värld.
Jag svarade på deras mail att detta var oacceptabelt, att de redan fått betalt samt att jag hade ett kvitto på själva köpet. I slutet nämnde jag att de kunde makulera köpet om det inte gick att göra detta på ett enklare sätt.
Döm om min förvåning då de hävde köpet direkt och satte tillbaka pengarna på mitt kort, här ska inte en långskånk till svensk komma och vara besserwisser och förstöra deras ypperliga affärsplan.....varför krångla till något som fungerar. Så här såg svaret ut:

Hello Hakan,
We regret to inform you that your order number: 6296461 has been cancelled due to the following reason:- None

Någon bakmaskin blev det inte, och inte heller något nybakat bröd.....ska nog försöka att få våran maid att ta tag i bakhyveln, är nog lättare att fixa nybakat bröd i huset på detta sätt....

Sånger för livet

Jag fick tillbaka en pryl till min inspelningsutrustning som varit trasig ett bra tag. Som en kalv på grönbete slängde jag mig in i alla ljudfiler och kollade igenom allt jag saknat, och där hittade jag en inspelning som jag gjorde för cirka ett år sedan.
Jag var ute på något internetforum och fick kontakt med en Nigerian som visade sig vara sångare, boendes i Delhi. Nyfiken som jag är så beslöt vi i alla fall att träffas hemma hos mig.....och det visade sig vara en skön snubbe. Jag förstod ganska så snabbt att allt inte stod rätt till med hans hälsa (nästan lika lång som jag, men typ 60 kg) och när jag frågade så berättade han om sin cancer. Han var i Indien för att få behandling, och inom ett par månader skulle han operas.
Snacka om feeling när vi jammade loss, han hade en otroligt skön röst, med en oanad kraft trots sin svaga och tunna kropp. Vi bestämde oss för att spela in några av hans låtar samt ett par av mina. Det tog ett par dagar för mig att arrangera, men när vi väl satte sången tog det inte mer än ett par timmar. Resultatet av en av dessa låtar kan ni höra här. Den heter I need you, och är en låt som han redan skrivit, men ville ha ett annat groove.

Länk till: I Need You

Hans namn är GeeWin ChukwuemekaClement, och han överlevde sin cancer, är tillbaka i Nigera och för ett par veckor sedan även förlovad.

Givetvis är han också en vän för livet.