Hot, rötter och vingar

Vi har tröttnat lite på vår bostadssituation, egentligen går det väl ingen nöd på oss, men vägverket i Delhi har lagt om lite vägar senaste månaden och på grund av detta har vår gata blivit E4:an hela dagen, från att hålla sig till detta på morgonen och kvällen. Om möjligt har det blivit mer tutande och annat som kan låta högt i tid och otid. Vi har hittat ett nytt ställe som ligger någon kilometer in i själva området och vi får se vad som händer. Hot är något som fungerar i detta land kan jag lova. Vi har haft ett antal saker som vi inte fått ordning på (stora hål i infarten orsakade av tankbilarna som kommer med vatten, el-uttag som slutat fungera, en vägg som plötsligt börjat vittra sönder etc etc, listan kan bli längre, jag lovar). I alla fall tog vi upp detta för ett par månader sedan med vår hyresvärd (som givetvis bor i New York för att göra saken enklare) och ingenting hände....tills vi i förra veckan sa att vi nog tänkte flytta....jävlar vilken fart det tog, allt som tidigare varit ogjort har blivit klart på en vecka, inklusive nylagd infart. Efter 14 månader i landet har jag mycket kvar att lära...




Skrev i dag på Facebook att jag inte visste om jag skulle oroa mig eller vara cool angående Charlies fotbollsresa till Jamshedpur, som ligger cirka 3,5 timme nordväst om Calcutta. Gita räknade ut att det är cirka 1461 km från New Delhi, det motsvarar Stockholm-Zurich, vilket är en bit bort för en 11-åring. I alla fall är det väl så här man ska göra ändå, Charlies förra rektor på GdGoenka World School sa så här: Du kan bara ge ditt barn två saker, sina rötter och sina vingar, så det här är väl en början på ett par fjädrar......Det häftiga med denna resa är att Charlies Morfar Mohan Ray, har jobbat för Tata Steel som ligger just i Jamshedpur, tror t om att han började sin karriär där, som senare tog honom till England där han träffade Mormor Barbro och för att sedan rota sig i Finspång. Om jag inte har helt fel, har även hans brorsbarn Kalyan och Krishna studerat i samma stad. Snacka om att världen är bra liten, utav alla ställen i detta jätteland så går färden till Charlies rötter.....det är häftigt!!



Visa större karta

Nötköttt, Flygplats och Indisk filmindustri

To Beef or not to beef, that is the question, det var framsidan på dagens tidning?? Ska man få äta biffkött eller inte under samväldesspelen 2010!! Det är den stora frågan i Delhis kommunalråd denna vecka, över 250 ledamöter sammanträder och ska fatta detta svåra beslut. Några tycker att det är olagligt, andra hänvisar till sin religion och en del tycker helt enkelt synd om dessa stackars Kor. De 71 länderna som ska delta i spelen har delats in i 6 ”mat-zoner” för att det ska fungera för alla smaklökar och magar, men som sagt, kommer biffen på tallriken.





Gita behövde en livvakt och ett bollplank, så igår var jag ute för första gången och tittade på den nya flygplatsen som håller på att ta form. Herregud så stort det kommer att bli, vi höll på i 4-5 timmar och hann bara med delar av själva terminalen och hälften av pirerna. Det är runt 27.000 människor som jobbar därute dygnet runt och det var byggarbetare precis överallt (därav min roll som livvakt). Bland det häftigaste var dock storleken på bagagesystemet, det måste jag bara se när det kommer igång. Vet inte exakt i siffror hur mycket det kommer att hantera, men jag tror att det var omkring 10.000 bagage i timmen.

Indisk filmindustri verkar vara helt oberörd av den globala krisen, de sprutar ut nya filmer varje månad, det verkar inte finnas något stopp. Dessa filmstjärnor gör dessutom allt för att synas precis i alla sammanhang, och formligen skvätter pengar omkring sig. Jag har försökt att se på lite filmer och givetvis zappat en massa, men så här är det, det är inte bra. Det är faktiskt helt uselt, ibland känns det som om ingen någonsin har varit på en teaterskola, givetvis finns det undantag, som t ex den hypade ”Slumdog Millionaire”, och säkert en hel del till, men det mesta som sänds på televisionen är pinsamt dåligt. Jag vet att jag inte kan språket och att det är en kultur som är så olik den jag kommer ifrån som man kan komma, och att jag inte borde skriva det här om världens största filmindustri, men det mesta känns ändå som dålig Svensk pilsnerfilm.