Liten handbok om Indisk körteknik

Jag har nu haft MC i cirka två månader och det har varit lärorikt kan jag säga. Utan att skryta allt för mycket så har det gått över förväntan, har bara blivit påkörd en gång, och det var en liten knuff bakifrån. Hade jag haft en Japanare så hade det varit plastbitar över hela vägen, men som tur är sitter man på en robust järnbit med en design från 1947.
Vad har jag då lär mig! Jo, att det finns egentligen tre faror som man måste se upp med för att klara sig i trafiken.

När du kommer till en korsning som inte har trafikljus, stanna aldrig utan rulla framåt. Se upp för bussar och lastbilar som kommer bakifrån, de stannar heller aldrig, jag lovar, utan försök ta plats mellan några lagom stora bilar och flyt bara med. När man då lyckats med bedriften att ta sig över korsningen får man inte slappna av.

Givetvis så la jag mig längst in till vägkanten i början, men det visade sig vara livsfarligt. Fara nummer två kommer således här:

Bilar som ska ut från en mindre väg till en större väg använder samma teknik som regel nummer ett, de stannar heller inte! Fatta att man blir livrädd när de bara kör rakt ut och sedan tittar upp och kollar om det fungerar, alltså är det mitten som gäller.

Nu är det inte bara så att de kör rakt ut, alla Delhibilister har en gemensam nämnare, och det är ”närmaste vägen syndromet”. Nummer tre i faror ser ut så här (det är vänstertrafik i beskrivningen).

Tänk er att jag kommer åkande på min MC och ser att en bil kommer från vänster och ska korsa vägen och svänga höger (motsatt riktning). Inte nog med att bilen sätter ut halva nosen i vägbanan, den tar också närmaste vägen, vilket är den andra körbanan, vilket i sin tur innebär att jag får en bil som kör rakt emot mig ett par sekunder innan bilen tar sig över till rätt sida.....

Det är inte lätt att kryssa fram, men kan du dessa tre regler (faror) så har du kommit en bra bit när det gäller trafikvett i New Delhi.


Kolla in filmen som jag hittade på YouTube, det är alltså inte jag som kör, men så här ser det ut.....(skön fläkt som sitter till höger).

Attitydsförändring i Delhi inför Samväldesspelen

I dagens HindustanTimes har de en helsida om hur dåliga ”Delhibor” är på att uppföra sig. Allt kretsar för tillfället kring Samväldesspelen som kommer att genomföras i oktober nästa år, och nu får sig huvudstadsborna en känga av tidningen. ”Hur ska vi få dem att uppföra sig och var ska vi börja” handlar artikeln om.

10 punkter har satts upp och dessa ska nu på något sätt implementeras i vardagen hos alla Delhibor (gäller även mig, men jag är nog bara skyldig på en punkt, och det är tutandet).



1. Tutandet måste minskas, man kan inte ”tuta” sig igenom trafiken, utan nu ska en ändring till.

2. Pissandet som alla gör precis överallt måste upphöra. ”Allt är som en urinoar”, säger en av de som intervjuats.

3. Att tränga sig före hela tiden är också något som ska bort, ”Vi måste lära oss att stå i kö!”

4. Själviskheten när det gäller kommunala färdmedel måste upphöra, ”Det är ett dagligt trauma att kämpa om en sittplats”, säger en person i artikeln.

5. Sluta skräpa ner överallt, attityden måste ändras hos alla, Delhi ser ut som en soptipp!!

6. Att vara högljud och dryg är tydligen ett typiskt drag hos en manlig Delhibo, vilket måste stävjas.

7. Spottning på allmän plats gör precis alla, detta måste upphöra, ”det finns inte en allmän sittplats som inte är nerspottad”, säger en upprörd person.

8. Vimsa omkring på gator och torg utan att se sig för måste också bort, ett mer civiliserat sätt att hoppa på och av bussar och korsa vägar måste införas.

9. Lokala politiker måste ta ett större ansvar.

10. Sexuella trakasserier på offentliga platser måste upphöra (enligt tidningen är det de förmögna och inflytelserika sönerna som är värst, och de kallas för ”Roadside Romeo”).


Som ni förstår ska en hel kultur ändras på 380 dagar, känns spännande att vara mitt inne i detta skeende i Delhis historia:)

Jag tror att en stor del av Delhis befolkning fullkomligt skiter i Samväldesspelen, de har annat att tänka på, typ mat för dagen och andra livsavgörande dagsverk. I alla fall ska det bli spännande att se om jag kommer att märka någon skillnad framöver.

Green Delhi står det på skyltar överallt i staden, det kanske är dags att börja leva upp till detta nu!

Delhi Gymkhana Club och körkort

I söndags blev vi och våra vänner som var på besök hos oss, bjudna av Gitas kusin Chondo, till Delhi Gymkhana Club, en av Delhis och även Indiens äldsta societets klubbar. Vi var ett helt gäng med Svenskar som stolpade in på denna 98-år gamla institution. Efter en inledande drink så bestämdes det att vi inte skulle äta på deras restaurang, utan vi skulle köra smårätter vid bordet istället. Detta visade sig vara en riktigt bra idé, och tillsammans med typ 3 Gin & Tonic, 4 öl och en Bloody Mary senare, mådde man helt ok. Jag fick även reda på att de har 26 grästennis banor!! Nästa tennisresa med grabbgänget är spikat.
Enligt säkra källor tar det cirka 50 år att bli medlem i klubben, snacka om att vi sänkte medelåldern denna dag (och innehållet i Ginflaskorna).

Precis idag är det en månad sedan som jag gjorde teoriprovet för ett Indiskt körkort. Efter en månad kan man åka till körskolan och köra upp, sedan är det klart. I alla fall så pratade jag med min gode vän Gaurav som hjälper mig med det mesta, och han sa att det är bara att åka dit, det går fort. Jag funderade lite, och tänkte att jag faktiskt har åkt MC i 4 veckor nu, blivit lite van vid trafiken, det ska väl gå bra. När jag föreslog att vi skulle åka dit idag sa Gaurav att jag kanske skulle öva lite först! Jag frågade vad han menade, och då kom det fram att jag måste köra upp med en bil!!! Det är nämligen så att om jag bara kör upp med MC så gäller bara kortet för motorcykeln, men om jag kör upp med bil, gäller det för båda.....varför är jag förvånad. Nu är det bara att ge sig ut i trafiken på fyra hjul och övningsköra.

Honk Honk!!