Monsun & Vice Captain

I fredags hade vi den värsta monsunen hittills. Jag tror att den rev ner nästan 100 träd som blockerade gator och torg i Delhi samt att det var som en flodbädd på gatorna. På eftermiddagen hade jag bytt bakhjul på hojen, och anade inget när jag åkte hemåt. När jag kom hem sa Mary (vår Maid) att det inte var någon bra ide att barnen skulle spela fotboll idag, då det blir oväder snart. Som tur var så lyssnade jag på detta och till killarnas besvikelse blev det ingen fotboll, vilket de var glada för en halvtimme senare.



British School där Charlie går i skolan är indelat i fyra lag (lite Harry Potter igen). Det är i olika färger (Gul, Blå, Röd och Grön). Varje år ska det väljas en Kapten samt Vice Kapten för respektive lag och det görs genom att alla som går i 6:an ska skriva ett tal och hålla det inför alla som går i klass 5. Jag och Gita hjälpte Charlie, men inte så mycket utan mer med själva "knorren" på talet. Det viktiga är inte att det är långt, utan att det är ett bra flyt och att du har en stark avslutning, sa vi båda till Charlie när han kämpade med sitt tal.
Dagen efter kom han hem och strålade av lycka då han blivit vald till Vice Captain för det gula laget. Den som var allra gladast var nog ändå Charlies lärare, hon var lite orolig första veckan då hon tycket att Charlie var lite för blyg och inte tog för sig. I alla fall så bevisar Charlie att man behöver inte höras och synas jämt för att bli uppskattad, utan man kan helt enkelt vara sig själv.....

Flowchart for driving licence in India

Redan i våras kom jag fram till att jag behöver ett fordon för att kunna ta mig runt i New Delhi. Givetvis kan jag använda vår chaufför när jag vill, men på något sätt lär du dig inte att hitta om du bara blir skjutsad överallt och jag vill ju upptäcka Delhi på mitt sätt också.....


Sagt och gjort, när vi kom tillbaka för ett par veckor sedan började jag undersöka hur man kan/får köra en motorcykel i Indien. Då jag inte hade ett MC-kort från Sverige, fick jag helt enkelt ta ett nytt i Indien. Byråkrati föddes nog i detta land, herregud vilken procedur. Efter att ha fått tag i alla papper tog jag kontakt med min gode vän Gaurav som fixar och hjälper mig med allt.
Han bara gapskrattade åt mina taffliga försök att på egen hand ta tag i att fixa ett körkort. Han pekade på flödesschemat och sa att jag skulle sitta fast på "Can re-appear after 7 Days" i månader....

När väl Gaurav satte fart gick det undan. Jag fick säkert kopiera 20 olika papper (Pass, Visa, Svenskt körkort för bil, Internationellt körkort, Hyreskontrakt, läkarundersökning....m.m) innan vi kunde ansöka om körkort.
När allt detta var gjort åkte vi till Indiens svar på Vägverket, det fanns 10 olika instanser som du skulle igenom (hade Tullen i färskt minne och såg en lång dag framför mig), men Gaurav hade ett par rupees i fickan och vips så hade vi passerat till instans nummer åtta som var det skriftliga provet. Detta gjordes på en dataskärm och man fick 20 frågor och 20 minuter på sig. Jag var klar efter fem minuter och då blev det ett herrans liv, för så fort kan man inte göra provet utan att misslyckas, jag fick en sträng blick av högsta chefen innan han gick för att kolla mitt resultat, han kom genast tillbaka med ett leende och sa att jag hade klarat mig....vilken cirkus.
I alla fall har jag nu en månad på mig att övningsköra (köpte samma dag en Royal Enfield 2004 års modell), sedan ska jag tillbaka för att köra upp. När jag kom in på högsta chefens kontor för att hämta mitt temporära körkortstillstånd, så satt det en TV på väggen indelad i fyra bildrutor, jag frågade givetvis vad detta var för något, och håll i er nu...det är på denna skärm jag kommer att synas när jag kör upp. Fyra kameror är riktade på vägen utanför själva kontoret, och jag ska först åka till vänster, göra en U-sväng, åka tillbaka, göra en U-sväng, sedan är det klart. Indien slutar aldrig att förvåna.....

Flow chart for clearance of unaccompanied baggages

När vi skulle resa från Sverige insåg vi ganska så snart att vi hade lite för mycket packning och 300:-/kg i övervikt kändes lite onödigt. Som tur är finns det ett fraktbolag på Arlanda som är mycket prisvärt samt att de är smidiga och allt går fort och bra. Totalt var det tre kolli (två golfset och en väska med diverse kläder) som vägde 40 kg tillsammans och allt skulle komma fram till Delhi 3 augusti.

3:de augusti

Efter att ha varit med Charlie på hans första skoldag samt även hunnit med Alexanders skola, och även köpt skolkläder till båda killarna, satte jag fart mot flygplatsen för att hämta ut bagaget. När jag kom fram tog det en stund att lokalisera flygbolaget (Austrian Airlines), men när jag väl hittade kontoret gick allt fort och bra. Jag fick ett kvitto som jag skulle ta med till importhallen för att få ut prylarna. När jag kom dit var det ledigt i luckan och en man tog emot min lapp och sa att jag skulle sitta ner och vänta på min tur. Jag tänkte för mig själv att - vad smidigt det gått, är nog hemma om en timme. När jag lutade huvudet bakåt för att inta en vilsam ställning fick jag se en stor skylt på väggen, när jag läst igenom allt satt jag tyst i typ 5 minuter, jag var på START enligt denna 15-stegs raket (se bild).



När jag kom ut 5 timmar senare var jag helt slut av både värme och byråkrati, jag hade t om brutit mot lagen genom att helt enkelt öppna en dörr till en stängd bank och högljutt krävt att få betala de 300 rupies som tullen ville ha i skatt (cirka 45 kronor), det fanns liksom inga andra alternativ just då för bankpersonalen, Falling Down är en bra referens tror jag.....

Trots allt slutade dagen ganska bra, barnen hade haft en fantastisk första dag i skolan, jag hade blivit kallad för golfproffs (de frågade t om om min proffs licens), ingen tullskatt att tala om och alla tre emballage var på plats i vårt hem. Nu ska det spelas Golf i Indien så fort värmen har blivit lite mer human.