British School, bacon och girighet

Charlie har fått en förfrågan att komma in på The British School i Delhi, han måste dock avlägga ett intagningsprov innan det är klart. Vi är givetvis jätteglada om han kommer in, trots att det drar iväg med en hel del pengar. Alexander har inte fått någon plats ännu och rent ekonomiskt är det jättebra:)...men vi hittar nog en skola åt honom också.
Det är ganska snurrigt med alla olika ”grades” som de använder på olika skolor i Indien. I den skola som de nu går i ska Charlie börja i ”femman” 6 April (om vi varit kvar i Sverige är det först i Augusti). En annan skola som vi tittade på (den heter Scottish High och har en riktig Harry Potter känsla) använde sig av någon annan räkning, där skulle han börja i 6:an. Om han nu kommer in på Brittiska skolan börjar han i 7:an tredje augusti. Fatta att man blir snurr i bollen av alla dessa olika skolsystem.....
Ni får i alla fall hålla tummarna för att Charlie lyckas på intagningsprovet i början av nästa vecka.

Importerade varor är otroligt mycket dyrare än det som är tillverkat i Indien. Ta t ex ett paket bacon, storlek som typ Scans variant (9-10 bitar). Ett sådant paket kostar över 100 SEK !! Nu kanske just bacon är fel produkt att jämföra med, men även ost är skitdyrt.
Häromdagen köpte Charlie en liten burk Coca-cola (150 ml) och Gita köpte en plastflaska (500 ml). Plastflaskan kostade 20 rupies och burken som var importerad kostade 25 rupies! Snacka om prisskillnad!?

Politik kanske inte är så kul att skriva om, men är det konstigt att Sverige går åt helvete när svin som Wanja Lundby-Wedin får hålla på som hon gör. Om det bara vore hon, men det är tyvärr hur många som helst som gör likadant.
Jag läste en insändare som skrev så här:
Är det rätt att alla dessa personer i styrelser mm och politiker som till stor del orsakat krisen och fyllt sina plånböcker ska få sitta kvar. Är det verkligen bra för vårt samhälle att dessa personer som till stor del orsakat krisen är de bäst lämpade att lösa problemen?
Det är som att anställa en pyroman som brandman.

JJ Cale, Kiropraktor och Tigrar

Vi var på Delhi Zoo i förra veckan och det var väl helt ok, inget är väl som Kolmården i jämförelse, men de flesta djur hade ganska så bra utrymme. De har en ganska intressant variant i Indien när det gäller betalning till olika attraktioner. De skiljer på Indier och utlänningar hela tiden, vet inte riktigt varför. En anledning är givetvis att vi utlänningar betalar mer, men det känns ändå väldigt förlegat. Vi betalade i alla fall 200 rupies för hela familjen (cirka 30 kronor vilket givetvis är otroligt billigt). Hade vi varit Indiska medborgare hade vi betalat 20 rupies! Tänk om vi skulle göra likadant i Sverige, jag kan tänka mig att det kostar typ 800 kronor för en hel familj att besöka Kolmården en dag, jösses vad dyrt det skulle bli för alla utlänningar....
I alla fall var det häftigt att se den Bengaliska tigern på nära håll, det fanns även en vit variant och den var lite mindre i storlek. Alexander sa det absolut roligaste på hela dagen, han frågade på engelska var man kunde hitta "the Nosecorners...."


Jag letar efter en Kiropraktor och fick b la upp en sida som hette Indian Chiropractic Association eller nåt liknande. Det såg bra ut, fantastiska bilder på hemsidan, bra råd hur man skulle sköta sin rygg osv...när jag sedan skulle gå till länken som hette ”godkända kliniker i Indien” tänkte jag att här får man nog spendera en hel dag, det måste finnas hur många som helst, bara i Delhi. Om man slår på gula sidorna i Stockholm får man säkert ett par hundra träffar. Döm om min förvåning när det kommer upp 3 kliniker på skärmen...varav den tredje ska öppna under 2009 i Goa. Förstår ni att jag bara gapskrattade..har tyvärr fortfarande en ömmande rygg så jag får leta vidare, till fots tror jag.

Jag har äntligen lyckats få tag på nästan alla JJ Cale album, ligger i tryggt förvar i iTunes. Jag hade alla album inspelade på kassettband en gång i tiden (min gode vän Ulrik Olsson hade ett gäng skivor som jag spelade in, man sa inte kopiera på den tiden). Tyvärr fick jag fick inbrott i min Fiat Ritmo som stod parkerad på gamla Kristina Skolan i Norrköping och allt de tog var just JJ Cale kassettbanden. Tjuven hade i alla fall bra musiksmak, måste kännas bra att efter en stöldkväll kunna lyssna på lite skön blues medan man går igenom kyrksilvret och smycken som man kommit över...men annars så tar vi så lite vi kan både Kasper å Jesper och Jonathan, ba bam bam bam bam ba bam bam bam bam

Holi, Sushi och Kubanska rytmer

Det är examenstider i Delhi och vi har ett par skolor som ligger nära och det är hur mycket anhöriga som helst som väntar utanför (ni förstår vilken kaos det är med alla chaufförer som ska parkera bilarna). I tidningarna skrivs det sida efter sida om hur det gått för studenterna och en del skolor skickar t om bilagor i dagstidningarna med bilder och resultat. Det är helt otroligt vad seriöst alla tar på skolan här om man jämför med Sverige. Jag har ett par vänner som är lärare i Sverige och de har berättat saker som man inte trodde var möjligt, men här nere är det en helt annan inställning. Min uppgift i hushållet är b la läxor och om jag jämför antal läxor som de hade i Sverige är det säkert mer än dubbelt så mycket här. Jag läste någonstans att alla barn i Indien kan gå i skolan om de vill, men tyvärr får inte alla barn denna möjlighet ändå. En stor del beror säkert på att mat för dagen är viktigare än skolgång, förändringen går långsamt men ändå framåt.

I onsdag var det Holi i Indien (se länk). Vi hade gäster kvällen innan, vi satt ute till typ klockan 11 på kvällen, hur skönt som helst. I alla fall så sov vi ganska länge och bestämde att vi skulle äta ute. Vi valde Vasant Continental, som är ett hotell som ligger nära och gick dit. Nu började cirkusen...Alexander ville ha Sushi, och hotellet har 4 restauranger varav en av dem serverar detta. Vi gick in dit och fick beskedet att vi vuxna kan få äta men inte barnen! Då de även serverar alkohol i lokalen får barnen inte vara där. Ok tänkte vi och frågade om vi kunde sitta ute och äta istället, men detta var inte tillåtet pga hälsorisken! Till slut lyckades vi allihopa komma in på en tredje restaurang och få Sushin levererad dit...vilket styr.
När man då frågar varför det är si eller så när det inträffar liknande incidenter möts man oftast av ett leende och kommentaren – I don't know sir, ask the management sir, it is the goverment rules sir...Alexander tyckte i alla fall att Sushin var kanon.....och vi lyckades klara oss från alla som skvätte färg på vägen hem.

Jag brukar ligga ett par år efter alla andra när det gäller att hitta bra CD som släpps (vill gärna säga plattor, men då är man ju sååå lastgammal...). I alla fall så hittade jag en skiva där kända artister har gjort sina låtar tillsammans med Buena Vista Social Club, och det är bara så skitbra!! Tänk er att ni kommer hem en fredag, jobbveckan är slut och det ska lagas lite mat,givetvis tillsammans med en skvätt vin i handen. Om ni då har denna skiva med er hem och stoppar in den i cd-spelaren kommer ni förstå vad jag menar. Jag lovar att vinet, maten och helgen kommer att bli bra mycket skönare, givetvis föredrar skivan lite kryddstark mat, men det är inte ett måste. CD-skivan heter Rythms Del Mundo med Buena Vista Social Club.


Trevlig Helg

Boktips och Politik

Min far har fixat så att jag får DN lördag skickad till mig varje vecka (den dyker upp 5-6 dagar senare) och det är det skönt med papper i handen och inte bara webben hela tiden. I alla fall så var det ett fantastiskt reportage om två författare på kultursidorna som är uppväxta i förorten. Reportaget heter ”Vilse i villan” och jag måste bara läsa deras böcker, det får bli sommarläsning på Smidö. Jag känner igen mig i deras resonemang som bygger på att ”det är inte platsen som betyder något för att man ska ha det bra”. Nu behöver man ju inte flytta till Indien för att bli av med den känslan, men jag vet att en förändring alltid är bra. Det är så lätt att det bara ramlar på och att man inte stannar upp ett tag och funderar över sin situation.
I alla fall så heter böckerna så här:
Tiden angrips först, resten är oviss väntan (författare Mats Kempe)
Härifrån till allmänningen (författare: Steve Sem-Sandberg).
Det får bli vårens boktips från Indien (utan att jag har läst dem).

Läste ett annat reportage och man blir mörkrädd för hur det kan komma att gå för USA (vi får verkligen hoppas att Sverige förskonas).
En snubbe som heter Marc Faber säger b la så här:
Framtiden för USA är mörk. Den finanskris vi nu ser har byggts upp under 25 år. I USA ser vi en helt ny ekonomisk skola, den Zimbabwiska. Den grundades av Robert Mugabe som lyckats att totalt utplåna sitt eget land. USA följer nu hans penningpolitik; om något går fel, tryck nya pengar. Om det inte hjälper; tryck mer, om det sedan går ännu värre, tryck ännu mera pengar.


En annan domedagsprofet heter Peter Schiff och han konstaterar ungefär samma sak:
Amerikanska folkets levnadsstandard kommer förändras fundamentalt, sammanfattar han.
Hela den amerikanska ekonomin är byggd på att folk går man ur huse till shoppingcentren och konsumerar importerade produkter som de inte har råd med. Världen måste därför fortsätta vara villig att låna ut så att amerikanerna ska kunna finansiera sin livsstil.
(Mickey Mouse Money som Basil Fawlty (John Cleese) kallade dollarn i ”Pang i Bygget” känns som en ganska relevant kommentar)
Tillbaka till Sverige.
Det som är mest skrämmande är att Christer Gardell typer fortfarande får hålla på som de gör samt att de som sitter högst upp i företagshierarkin fortsätter att stoppa sina fickor fulla med bonuspengar fast företagen går i förlust och människor blir arbetslösa. Det kanske behövs en rejäl krasch så att även de som tar grädde i kaffet får sig en rejäl snyting. Man kan ju bara äta sig mätt...