Morbror, ridtur och listor

Nyårsafton är här och man har blivit Morbror....min syster Christina (och hennes sambo Pär-Ola) fick en liten flicka i natt och bättre Nyårsafton kan man väl inte få. Tydligen så har allt gått kanonbra, och vi i Indien ropar så det hörs hela vägen till Birger Jarlsgatan, Hurra, Hurra, Hurra....

I skrivande stund så är det förstås Indien projektet som dominerat året, då det började redan i Juni med att Gita fick erbjudandet och sedan tog det fart ordentligt i Juli. För min del så är det annars killarnas sportaktiviteter som jag kommer ihåg som roligast. Alla hockey och fotbollsträningar, tidiga matcher, frusna föräldrar och gammalt kaffe. Givetvis tänker vi också på vår hund Winston, han somnade in i sin koja ute hos sina fosterföräldrar i Heby 21/12, hundhimmelen har i alla fall fått upp en kul kompis att ta hand om.

Som vanligt har det varit hantverkare här, och på dagens tablå var det vår gästtoalett som skulle fixas. Jag hade tidigare i morse ringt till el-killen för lite jobb, det visade sig att han också är vår rörmokare, tillsammans med typ 3 stycken till. Rörmokeriet fixade de hyfsat, men att dra en kabel verkar vara svårt i Indien, denna slutsats drar jag efter egen erfarenhet samt genom att titta på alla grannhus, herregud så det ser ut.....men nu lirar alla nätverk som de ska. I går så bad jag vår fastighetsskötare att fylla upp vårt dieselmonster med soppa, och det gjorde han också, bara det att typ tre liter kom utanför och i dag har vi en skön lukt av smog, diesel och rökelser i vår trappuppgång, varför kan vissa saker inte bara fungera.....ja ja det är bara att gilla läget.

Gita fick sin första ridtur i Indien i söndags och det var uppskattat. Vi åkte till Army Polo & Riding Club och det är helt otroligt att det kan ligga en sådan anläggning mitt i Delhi. Jag tror att den är på 60 hektar och har 3 hästpolo fält. Gita kommer nog att rida där ett par gånger i veckan då det ska finnas en genväg därifrån till flygplatsen, vilket innebär att hon kan rida tidigt på morgonen och sedan åka direkt till jobbet.

Hoppas att alla våra vänner får ett bra nyår och ett ännu bättre 2009, som världen ser ut just nu är det en del mörka moln att skingra. Vi får verkligen hoppas att USA kommer igång med sin ekonomi, det är nog helt avgörande tror jag. Nu när skithögen Bush försvinner så kan det bara bli bättre.

Till sist är väl på plats med en lista också tycker jag. Den är lite intern, men det är ju oftast dessa listor....

Årets barn - Min systers dotter så klart
Årets mat - Butter Chicken med chapati och ris
Årets fotbollslag - Man U så klart, de har vunnit allt av värde i år.
Årets tennis - Plantahagens grästennisbanor utanför Torekov
Årets låt - En äkta Grek, inspelad utanför Falkenberg (se filmklipp från “rehearsal” i bilen på väg dit...) när vi firade ett par trötta 40-åringar.
Årets bilförare - Magnus Wickström (som körde bilen så bra, särskilt på stranden...)
Årets överraskning - Jildell och Wenäll ska bli pappor (den senare får sitt tredje...) samt att min syster blev mamma till slut....kul tycker jag!!

Gott Nytt År

Juldag i Delhi

Juldag i Delhi med strålande sol och 20 grader i skuggan, det är inte helt fel tycker familjen Ray/Sjöö. I går var vi på en sen Julmässa, den började 23.00 och det var häftigt. Kyrkan heter St: Dominic´s Church och ligger bara 300 meter från vår lägenhet. Utanför var det lika mycket folk som innanför, så de filmade allt och sände detta ut på gatan så att alla kunde vara med och se och höra.

Årets Julklapp är ett Pingisbord, som vi har placerat på vår takterass, gissa om vakterna nere på gatan springer och plockar upp pingisbollar.....killarna är bra kompisar med vakterna, igår så gick de ner med en varm kopp te och ett gäng kex till vakten som hade nattpasset, han blev givetvis jätteglad.

I veckan så hade jag ett bankärende (som jag ska blogga om vid ett senare tillfälle....Det tog 4 veckor att öppna ett bankkonto i Indien ska den bloggen heta), och den bank som vi använder ligger i området så jag tog en liten promenad. Precis utanför vårt hus sprang jag in i en Kamel och en Elefant som stod och åt av grannens träd. Kommentaren från skötaren av djuren var – Do you want a ride, så jag hade en snabb tanke att ta Elefantskjuts till banken...vilken syn skulle inte det varit.

Charlie och Alexander har börjat i ett nytt Fotbollslag. Klubben heter Simla Youngs och de har träningar 3 gånger i veckan. Träningsanläggningen där de tränar heter Sport Complex Vinay Marg och där tränar man även Friidrott, Tennis, Cricket och Boxning!
Charlie spelar med U13 och Alexander med U10. Alltså spelar de med lite äldre killar, men det är nog bara utvecklande för dom. Däremot ligger de lite efter vad gäller vigheten, kan man se på deras träningspass när de positionerar sig i olika slags "yoga-ställningar". Om allt går som det ska åker de med på en turnering till Wales i sommar, det blir nog jätte häftigt, fotboll på Brittisk mark är stort.

Lucia, neighbourhood och lite Jazz

I lördags så var vi på Svenska Ambassaden här i Dehli på Luciafirande, det var mycket trevligt. Själva byggnaden är från 1959 och är designad av två svenskar som hette Sune Lindström och Jöran Curman ....det var lite märkligt att vara i en byggnad med 50-60-tals design mitt i Delhi. I alla fall så bjöds det på glögg, pepparkakor, luciatåg samt Svenskt smörgåsbord, de hade till och rödkål!! Vi träffade ganska många svenskar, de flesta hade bott i Delhi massor av år, de gav lite tips på saker som vi borde göra när vi är här, b la annat finns det ett "Tom Titts" ställe där de i entrén har en stor digitalklocka där varje sekund som räknas ska motsvara en nyfödd.....förstår ni hur många bebisar det blir på ett dygn....dax för räknedosan igen. Vi var mycket mätta och belåtna när vi knallade hem senare på natten.


Jag börjar sakta men säkert komma in i mitt “neighbourhood”, favoriten än så länge är E-Block market. Vi bor cirka 250 m ifrån och den är riktigt lokal med sköna människor i alla affärer. Ni ska se El-killens arbetsplats, han står typ på en trottoar med en bänk och en stol som enda attiralj, där lagar han allt ifrån radioapparater till Dvd och Videospelare...kanske kan bli en filial till Musikservice i Norrköping.....

Jag tog lite bilder i måndags och har bifogat dessa i ett bildspel. Det är bilder från vår gata, en del är från typ klockan 06.30 på morgonen då killarna och jag går till skolbussen. Musiken är det första som jag spelat in härnere, det blev lite åt jazz hållet, kanske den kaotiska miljön påverkar musikstilen.....

Fredag i Vasant Vihar, gardiner och kycklingar

Efter att ha spenderat förmiddagen och en bit till med att få ihop alla tekniska musikprylar så har jag nu promenerat till Japee Vasant Continental. Det är ett 5-stjärnigt hotell på cirka 5 min avstånd. De har en fantastisk barmeny och god öl, så nu sitter jag här klockan kvart över två och mår ganska så bra. I morgon så är familjen bjuden till Svenska Ambassaden för Luciafirande, det kommer killarna gilla tror jag. De ska även servera smörgåsbord.....det ska bli spännande att se hur de lyckas med detta i Indien.

Gardiner har nu inhandlats och det tog sin tid kan man säga. Det började med att Charlie trampade i en kobajs, och vi involverade hela affären med att få bort skiten. Sedan satt vi nog över 2 timmar och valde gardiner, och efter ett gäng kaffe och te (man kan få te med eller utan socker, men kaffe kan bara fås med socker...?! har inte ännu förstått varför, men det ska jag ta reda på) så hade vi kommit fram till de tyger som vi tror ska passa in i vårt Indiska hem.




Det äts en hel del kyckling i landet och jag funderade på hur mycket det går åt egentligen. Det finns som sagt en massa människor här, och om man leker med tanken att 300 milj (av cirka 1.1 miljard människor) har råd att äta kyckling 3 gånger i veckan, samt att man delar den på två stycken, så skulle det nackas en hel del varje dag. Någon av er där ute kan väl göra en bra uträkning på detta som jag kan publicera, då kan vi se hur många kycklingar som det går åt varje dag i Indien! Kanske något för Ulriks klass att ta tag i på matten.

Gita fick en rundtur för första gången på den terminal som hon ska basa över.
Man fattar nog inte riktigt hur stor terminalen kommer att bli, men tydligen kommer det att bli världens andra största flygplats (bara Peking är större) när allt är klart, vilket är typ 2020.

I eftermiddag ska dieselaggregatet,  som är vår back-up när elen försvinner,  test köras för första gången sedan det kom på plats. Herregud vilket liv det kommer att bli! Igår gick nämligen strömmen ett tag, och dieselmaskinen till de som har lägenheten längst ner startades upp, och hela huset skakade...och då står den på marken och är typ 1/4 i storlek mot den maskinen som vi har.
Risken finns att skiten kommer genom taket, det är nog bäst att jag beställer in en öl till och avvaktar lite...det är ju trots allt fredag.

2 kilo mindre....och årets julgran

Denna bild tog Gita efter att rörmokaren (eller rörmokarna, de är alltid minst två...) varit och fixat våra toaletter. Just denna är i Alexanders rum och det blev som ni ser sämre än innan. I alla fall så tror jag att den Indiska toalettguden hämnades på mig, jag har nu spenderat de senaste 36 timmarna med att just sitta på denna toalett (den blev givetvis lagad innan...) och hoppas att jag fått min dos. Nu kanske ni tycker att jag raljerar lite väl mycket angående Indiska hantverkare, men det är inte alls meningen, man är bara inte van att det kommer så många hela tiden, Våra sängar blev levererade idag, och jag tror att det var 7 stycken som gjorde lite olika saker (borra hål, bära, putsa. ge order...). I Sverige så lånar man en bil gratis på IKEA och bär, sätter ihop och putsar själv, jag förstår varför Ingvar Kamprad valt att inte öppna butik i Indien. 





Vi har nu inhandlat årets julgran, den är ganska så liten och i plast. Den kostade cirka 17:- kronor och om vi räknar med att använda den 3 jular så blir det en investering på cirka 5,60:-/per år. Det är både miljövänligt och ekonomiskt. På tal om plastgranar så tror jag att min far köpte den första modellen någonsin, han har alltid varit en pionjär bland denna typ av produkter, micro köpts in tidigt (årets julklapp 1980?!), trådlös dammsugare skruvades upp prydligt och fint i köket, sedan är det bara att knalla in i garaget så förstår man att han har hur mycket prylar som helst med sladd på. I alla fall så minns jag att vi hade granen ett par år, jag måste kolla upp om de ska ha granen uppe i år också!

Fattiga och Rika

Indien är verkligen en kontrasternas land, ibland lite osmakligt kan jag tycka. Speciellt dessa Shopping Mall som de sätter upp lite här och var. På ena sidan kan det vara en kåkstad och på den andra ett lyxigt område för de som har råd. Jag förstår givetvis väldigt lite om Indien efter en så här kort tid, men jag kan inte låta bli att reagera på dessa klyftor som blir så påtagliga i ett land som detta. Killen som sitter och letar sopor är kanske 3 år, själv mitt bland all trafik. Man har god lust att bara plocka med honom hem så att han kan få ligga i en riktig säng för första gången,  dricka vatten som inte är fullt av kemikalier och annat äckligt. Tyvärr så ser det ut så här lite överallt, så det är nog bara att vänja sig. Gita, barnen och jag har bestämt att vi ska leta efter en lokal hjälporganisation som vi tycker är bra, det skulle kännas bra att göra något som kan förändra vardagen för många. 

Ny dieselgenerator, tomatsoppa och strykbräde

Av en händelse så var jag uppe på vår terass samtidigt som en av vakterna från Perus Ambassad (de är på första våningen) kom upp och sa - Är det ok om vi sätter dieselgeneratorn här, och sedan pekade han på platsen där vi ska ha våra ute möbler. Är den stor, frågade jag? Han svarade att den är mindre än de flesta men att den nu stod parkerad nere på gatan för att senare lyftas upp. Herregud vilket monster....efter mycket diskussioner kom vi fram till en plats som blir bra, även om den tar upp typ 8 kvadrat. 

Vi har hittat en Italiensk restaurang som ligger i närheten, deras mat är hur god som helst. Gita beställde en tomatsoppa och den serverades i själva brödet, väldigt annorlunda. Här kommer vi nog äta ett par gånger i månaden tror jag.
På vägen hem gick vi förbi vår affär där man köper allt som har med hemmet att göra. Denna gång var det strykbräde och strykmaskin som skulle inhandlas. I de affärer som är som typ våra i standard, är det säkert 4-5 stycken som springer omkring och ska bära saker åt dig, både inne i affären och på vägen ut. Då vi bor så nära till denna "market" så bär vi hem allt själva. Gissa om det tutades på vägen hem när jag kom bärandes på allt. 

Första dagen i nya skolan

Klockan ringde 06.00 och nu så var det dags att kliva upp och möta vår nya vardag. Gita började sitt nya spännande jobb på Dehli International Airport och Alexander och Charlie hade en lång bussfärd framför sig till sin första skoldag.Vi bestämde att jag skulle följa med första dagen och vara på skolan (inte i klassrummen). Alexander sov nästan hela resan, Charlie och jag satt och pratade om fotboll (Arsenal slog Chelsea med 2-1 och Man U vann mot City).

I alla fall så kom bussen fram till slut efter typ 1 ½ timme och det första vi gjorde var att äta lite frukost, som bestod av toast och dricka. Efter en stund dök det upp klasskompisar till Charlie och de visade vart de skulle gå så jag sa hej till Charlie och följde Alexander till hans klassrum. Alexander var nog lite spänd när jag lämnade honom, men på vägen ut hörde jag hur klassfröken började att presentera honom för sin nya klass och då såg han ganska så nöjd ut. Själv hoppades jag på en liten stund över med en kopp kaffe och lite internet, men det visade sig att jag fick sitta ner med både Alexanders och Charlies nya lärare och gå igenom deras kunskapsnivå i engelska, matte och lite andra ämnen. Tyvärr så fick Charlie huvudvärk efter lunch, det blev nog för mycket för honom helt enkelt och han fick ligga ner hos skolsyster ett tag, vi får hoppas att han kommer igång imorgon. Nu väntar en lika lång bussfärd hem igen, men det kommer att gå fort tror jag, då vi alla tre kommer att sova hela vägen efter en lång men spännande första dag i skolan.

Hur man bygger upp ett fungerande hem på fem dagar....

Nu är det fredag och vi har varit i Delhi i en vecka. Jag har nog aldrig varit med om ett tempo som det varit dessa dagar. Från att haft en tom lägenhet till en fungerande enhet med möbler, tv, bredband, köksprylar m.m. Jag tror att vi haft typ 25 stycken hantverkare hemma. I Indien fungerar det så att först kommer en (i bland två) och sätter upp t ex TV på väggen. Sedan dyker det upp en som kopplar ihop prylarna och sist så kommer killen som drar kablarna. Ni kan tänka hur många det var hemma här när det skulle fixas bredband, parabol och två TV på väggen....herregud vilken plingande på dörren. Bredbandskillen kom typ 2 timmar senare än vad vi bestämt., gick in och frågade var jag ville ha kontakterna, jag visade snällt, sedan så sa han att han skulle på lunch? Våra TV apparater kom de med på cykel, hur kul som helst.
I morgon är det ett lokalt val i Delhi, så ikväll när vi var ute och käkade så var all alkohol förbjuden, kanske en bra ide att ta upp för våra svenska politiker. Vårt första husdjur har flytta in i vårt kök, en liten ödla som vi får döpa till Fredag tror jag.

Framme i Delhi

Efter en del avsked från vänner och släkt så kom vi iväg som vi skulle. Jonas skjutsade ut oss och var med hela vägen till gaten. På planet fick killarna spela PSP spel och det var uppskattat. 
Vi landade 06.00 lokal tid och äventyret kunde börja.....en liten delegation från Gitas nya arbetsgivare mötte upp och och gjorde vår entre i vårt nya land väldigt smidig.

Resan från flygplatsen var givetvis spännande för Charlie och Alexander, mycket trafik och fordon (som inte skulle gå igenom på Svensk Bilprovning) i massor. 

Vi åkte till vår nya lägenhet med all packning och har nu fått en första känsla av vårt nya liv i en asiatisk storstad.

En vecka kvar....

Nu börjar det dra ihop sig för flytten. Senaste tre veckorna har varit hektiska, en kombination av renovering, packa flyttkartonger, fixa med papper och Ishockey. Alexander spelar sin sista match nu på lördag och storebror spelar sin mot Viggbyholm på söndag. Jag undrar om man kommer sakna dessa iskalla ishallar när man väl är nere i värmen.....

I Started Out With Nothin' and I Still Got Most of It Left

Seasick Steve är en bluesman som spelar med bara 3 strängar på guran, men det låter stort och bra ändå. Nya skivan heter "I Started Out With Nothin' and I Still Got Most of It Left" som även är en av låtarna. Kolla in länken där han visar upp sin turnébuss.....mycket bra. (http://www.youtube.com/watch?v=JsRg0Jlj5Tw&feature=related)

Jag har varit lite seg ett tag, ni vet så där att man inte riktigt är med i matchen. I alla fall så visade det sig att det var Borelia, så nu knaprar man Kåvepenin i 10 dagar. En av symptomerna var att man kan vara/känna sig likgiltig, man undrar hur länge man burit på skiten.

Daglig dos av apesinmarmelad

Nämde för en gammal vän som heter Pelle Bergsten att jag skulle bli husfru i Indien och fick detta fantastiskt roliga svar.

Haha. Husfru. Hur ska det gå. Jag har ju sett dig agera i köket förr. A total mess!! Jag tror faktisk att jag har kvar ett gammalt kort på ett smält smörpaket på en spisplatta på landet om du kommer ihåg. Närmare bestämt var det i april 86. Vi hade ju varit ute och fiskat du jag och Lady (min hund, Red. Adm) och vi hade taskigt med pålägg. Kort efter drömde jag att du skulle dö, om du inte fick din dagliga dos av apelsinmarmelad. Hehe.. vi lade dig på ett par spånplattor som vi fäst på en båttrailer. Farsan körde sin vita Volvo 145:a och Eje satt bredvid. Jag satt på båttrailern och baddade din panna när vi for kors och tvärs genom Norrköping för att finna apelsinmarmelad. Men den var ju slut överallt, så tillslut chansade vi på Pressbyrån i Ljura, och det var världens kö. Och när det i princip var min tur att bli expedierad så kom en lastbil lastad med snö och körde förbi. Snön yrde och Kiosken försvann i snöyran, och när den väl lade sig så stod jag heltplötsligt utanför den lilla pittoreska kiosken i S:t Anton.

Hur jag fick ihop det där vet jag inte men men… Jaha, Eftersom det packas för fullt antar jag att det snart är dags för flytt. Tänkte ju att det skulle ha varit kul och träffas någon gång över ett glas och snacka skit. Vi har ju lite roliga händelser i livet, som man kan garva åt nu. Har vi väntat i 20 år kan vi väl vänta ett par till. :-)

Winston

Nu har vi lämnat vår bästa kompis Winston till våra goda vänner Helena & Thomas. De har en Hästgård i Heby och Winston kommer att trivas som en kung. Det första som hände var att de ville att Winston skulle träffa Jörgen Henriksson, vilket visade sig vara ett Vietnamesiskt Hängbuksvin. De kom genast bra överens. Det kändes lite sorgligt när vi åkte därifrån, men samtidigt så vet vi att vi gjorde rätt beslut och att Winston får en fin pension.

Vi tog en fin bild när han sitter och kollar ut över gården och spanar efter alla katter som han ska jaga (inte en katt i siktet efter första natten...still going strong).

Sluta jobba.....

Nu är det snart dax att säga upp sig......det var länge sedan, minns att jag gjorde det senast 1986. Då var jag anställd på ICA Spiralen i Norrköping (utan att veta om detta, då man automatiskt blev anställd om man jobbat som extra anställd en längre tid). I alla fall så ska det bli skönt att kunna fokusera på det som komma skall.
Kollade upp hur mycket sprutor som familjen ska ha, det blev en hel del, typ Hepatit A, B, C, D etc....samt Polio, Turberkelos, Tyfoid, Rabies, Kolera, Kikhosta, Difteri, Dengu-feber, någon Japansk historia och Gikt.....!
Om allt går som det ska är vi på väg i slutet av november…..nu ska det packas ett tag.